Charlotte Rørth berättar om livet och tron ur en kvinnas perspektiv

Charlotte Rørth, som oväntat och plötsligt mötte Jesus i en spansk kyrka, var orolig för att börja läsa Bibeln. Hon var rädd att den skulle bekräfta den kvinnosyn som länge funnits både i och utanför kyrkan, men bibelläsningen och mötet med Jesus har istället stärkt och upprättat henne i sin roll som kvinna. Nu släpper hon sin nya bok Allt jag inte vill tiga om som tar upp de aktuella debatterna om kön och jämställdhet.

— Jag tillhör den största gruppen människor här på jorden – heterosexuella kvinnor som är mödrar. Om makt och därmed uppmärksamhet hade fördelats med matematisk rättvisa skulle min känsla av att stå helt ensam inte alls ha varit lika stor. Då skulle boken om hur jag som modern kvinna kan hitta styrka i den kristna tron redan ha varit skriven. Men det är den inte. Det är den jag håller på att skriva. Mycket av det jag upplevt i mitt liv har andra också varit med om. Därför tror jag att andra kan inspireras av hur jag läser Bibeln och får hjälp av den i svåra stunder, säger Charlotte Rørth.

Charlotte Rørth blev uppmärksammad med sin bok Jag mötte Jesus: bekännelser av en motvilligt troende. I den boken skildrar författaren hur Guds son, utan att hon själv är religiös och andlig sökare, bokstavligen visade sig för henne och talade till henne i en kyrka i spanska Úbeda. Erfarenheten kom som en mental och fysisk blixt och tvingade henne att ta sitt moderna rationella liv i beaktande.

Hennes nya bok, Allt jag inte vill tiga om, beskriver hur det är att vara troende när man är kvinna. Den tar upp trons betydelse när man bär på ett nytt liv och när man mister ett liv. Och hur man som ung kvinna kan tryckas in i en könsroll av en man som kanske inte ens var medveten om vad han gjorde. Charlotte Rørth skriver även om hur hon som tonåring blev våldtagen i sitt flickrum av en kille hon nyligen gjort slut med. Medan han bara gick vidare som om inget hänt tvingades hon till en abort.

Ärligt och uppriktigt berättar Charlotte Rørth om sitt liv: om övergrepp, om att föda barn, vara mor, mista sin son och om att våga läsa Bibeln med egna ögon. Där upptäcker hon helt oväntat att själva kärnan i kristendomen ger henne ny styrka. Styrka till att leva ett liv med en rakare och starkare rygg. Med sina personliga och allmängiltiga berättelser vill hon väcka igenkänning och eftertanke hos läsarna oavsett kön.

“Ju närmare Jesus jag befinner mig desto tydligare ser jag att han inte anser att män är mer värda än kvinnor. Jesus är feminist i ordets egentliga betydelse, alltså en som önskar att kvinnor ska ha samma personliga, sociala, trosmässiga, politiska och ekonomiska rättigheter som männen.”
— ur boken.

Charlotte Rørth är journalist, föredragshållare, retreatledare samt författare till flera böcker. På svenska finns sedan tidigare Jag mötte Jesus bekännelser: av en motvilligt troende (Polaris).

Læs videre

Gå med ud i livet – sammen med andre

"Stilheden er Guds sprog, siger nogle, men det er også menneskets. Når vi er stille sammen, er vi sammen med dem, vi er sammen med, og med alle andre også. De levende og døde. Klodens liv. Evigheden. Sådan kan det sanses. Og så brød nattergalen ind og sang, og til frokost gav vi los for papegøjesnak på flere sprog. Netop det, at vi havde forskellige modersmål gjorde, at vi også lyttede bedre. At vi gjorde os umage med at forstå."

"Vi lyttede virkelig, oplevede jeg. Til fugle, ja, til hinanden ja, til fortællingerne i Bibelen, ja, til mig selv, ja, for jeg kan kun tale for mig selv. Det var, som om jeg blev mindre optaget af at reagere på det, andre sagde og i højere grad blot lyttede til, lagde mærke til, sansede det, der var omkring mig, i teksten, hos de andre.
At være vært er noget andet, det ved jeg, og det var jeg i den uge, men i stilheden var jeg også bare stille, og alene de timer (og menneskene, roserne, maden …) får mig stadig til at smile. Som et barn."

Sådan skriver jeg i mit nyhedsbrev fra den uge med stilledage, jeg netop har afsluttet på www.gardenoflemons.com
Der er mange forskellige muligheder for at komme afsted i stilhed eller på anden måde få inspiration og/eller glæde og/eller ro og/eller et eller andet andet.

Selve betegnelsen retræte bruges også forskelligt, så læs og undersøg, inden I tager afsted, så I ved, hvad I går ind til. Flere af de organiserede og tilbagevendende findes på www.retraete.dk andre kan findes via din lokale kirke eller annoncer i aviser eller magasiner.
Følg med i mine her på kalenderen.

Læs mere

Skærtorsdagsprædiken: Vi sidder alle med ved bordet – også vi, der sørger

"Jeg hader palmesøndag. Det er en de værste dage på året. Det er den dag, Jesus rider ind i Jerusalem og ved, at han skal dø. De andre ved det ikke. Han ved det. Hans mor ved det ikke. Han ved det. Min søn havde planlagt at dø. Jeg vidste det ikke. Ingen andre vidste det, før han sprang ind i døden for lidt over otte år siden.
Jeg ved, jeg har fejlet som mor. Jeg ved, jeg kunne have gjort mere. Jeg ved, jeg ikke har gjort det godt nok. Det er ikke et martyrium, men fakta, der ikke kan trøstes væk. Gud ved det også, og derfor kan jeg sidde med ved bordet skærtorsdag.
Jeg kan ikke vide, kan aldrig få at vide, om jeg havde kunnet forhindre min søns død. Selvfølgelig ikke. Jeg er ikke almægtig. Men jeg tror på kærligheden. Jeg tror på, at mere kærlighed er bedre end mindre. Og jeg kunne have givet mere. Det kan vi altid.
Det er jo det, vi lige har fået fortalt."
Sådan står der i min skærtorsdagsprædiken.
Jeg er inviteret af præst Else Suhr til at prædike i hendes kirke, Dreslette Kirke på Sydfyn.
Det er jeg meget glad for at få lov til, og jeg har gjort mig umage med min prædiken. Det er et koncentreret rum, man sidder i inde i kirken. Og da især i påsken.
Herinde ligger først den bibeltekst fra Matthæusevangeliets kapitel 26, jeg læser op, og så manuskriptet til min prædiken.
Jeg læser nok ikke ordret op, men jeg mener det samme.
Glædelig påske!

Læs mere

Påsken som hele livet: Sorgen ties ikke væk

Klumme bragt i "Sändaren", 5. april 2023

Palmesøndag er en af de sværeste dage i året for mig. Andre er så glade, så opstemte, forventningsfulde. Søndage holder alle fri, troende som ikke-troende. Netop palmesøndag er ekstra god, fordi påskeferien ligger for. Måske en sen skiferie? Eller solskin i en have et sted?
I bibelens fortælling er det dagen, hvor Jerusalems folk lægger palmegrene på jorden for at byde Jesus ind i byen. Han rider på et æsel. Det ser vi for os, men hvad ser han?
Han ved, at han skal dø.
Det ved de andre ikke.
Han rider direkte ind i døden med åbne øjne. Rank, tror jeg. Beslutsomt. Om det er frivilligt, er ikke relevant. Han tager ikke stilling til sin bestemmelse, da han sidder der. Han har måske været i tvivl før, men er det ikke nu. Han er sorgfuld. Det viser han senere. Men han viger ikke. Beslutningen er truffet.

For mig er det en af de sværeste dage i året.

Læs mere

Læs videre

Charlotte Rørth berättar om livet och tron ur en kvinnas perspektiv

Du bestemmer over dine data